1

Ruiner likhögar terror dynamik glädje allt i oavbruten förändring.
Atombomberna på Hiroshima och Nagasaki utplånar och medvetandegör att upplysningens dialektik nu slagit tillbaka med en reellt gudomlig kraft och en geopolitisk omfattning som tidigare inte existerat.
Teknologin behöver inte oss för att fungera.
Vi lever i skuggan av svampmolnet. Vår horisont går vid kärnkraftverk.
Antikärnvapendemonstrationer upplöses med tårgas och vattenkanoner.
De fogliga kropparna kan mobilisera våldsamma karnevaler trots det socialas implosion i medierna.

2

Upplysning är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet.
Fjortonhundranittiotvå inleds, p.g.a. en faustisk fantasi, ett såkallat möte mellan det europeiska och dess andra.
Det sker helt på europeiska villkor. Detta europeiska spegelstadiet innebär folkmord i pluraris och motstånd i pluraris.
De andra är fortfarande signifikanta för det europeiska. Folkmord har sublimeras till kulturrasism och kapitalets globala dynamik: erövringen fortsätter.
Historien kan inte ta slut.
Du är fullständigt omöjlig utan.

3

När Bertolt Brecht - på sin exilodyssé undan nazismen och Europa som tydligast - kommer till Hollywood försöker han där (förgäves) sälja filmmanuskript om fattiga proletärer och jordlösa potatisbönder till de stora och mäktiga bolagen i showbiz.
Brechts vän, den messianske marxisten Walter Benjamin tar livet av sig nittonhundrafyrtio på flykt undan samma koncentrationslägervärld.
Walter Benjamin faller offer för sin egen tes: "Det finns inget kulturdokument som inte samtidigt är ett dokument över barbari".
Efter att Heiner Müller tagit farväl av det brechtska lärostycket återstår "ensamma texter i väntan på historia. Och det fragmentariska minnet, den bräckliga visdomen hos de massor som i lika hög grad hotas av glömskan".
De katastrofer som mänskligheten idag arbetar med hör till förutsättningarna för den plågans teater som delar Antonin Artauds insikt att de såkallade mästerverken är maktens medbrottslingar.
Varför spelar Jerzy Grotowski inte längre inför publik?

4

Teatermaskinen bildas 1997.
Medlemmarna har tidigare arbetat tillsammans i två teateruppsättningar:

Projekt FAUST - FUCK (1994)

"vänder ut och in på förnuftet",

"något av det mest fasaväckande som visats på en svensk teater", "pressar oss mot väggen", "sällsynt effektiva bilder"

DN

"visioner av det alltigenom avhumaniserade och deformerade",

"svår att värja sig emot"

"lika mycket sorgkantad installation och multikonstnärligt expriment som regelrätt teater", "suggestiva och rituella rytmer"

UNT

BERGSLAG - en föreställning om stormaktstidens brott (1995)

"förtrollande Bergslag", "rent storslagna scener",

"i föreställningen finns en enorm kraft",

"musiken är ibland överdådig"

VLT

"en av de starkaste sinnesupplevelser jag någonsin mött på en teater"

BP

"en triumf", "fylld av en visionär gestaltnings dynamiska kraft",

"ett kollektivt spel som skimrar",

"som ett lysande stormanlopp mot publikens hörsel- och synorgan"

FK

"stående ovationer"

FP

Ur Teatermaskinens stadgar:
- att i enlighet med arbetarrörelsens grundläggande värderingar arbeta för politisk, ekonomisk, social och kulturell demokrati.
- att stimulera en medveten konstnärlig kvalité och stödja nyskapande.
- att aktivera människor i eget skapande och vara en del i kampen mot den kommersiella kulturen.
- att verka för yttrande- och konstnärlig frihet.

5

Att syntetisera dialektiska fragment, att producera produktiva kriser - en geneaologisk vetandekritik/kunskapsproduktion.
Att förstås som väsentliga delar av en väldig, oavslutad intrig.
Att känna schizoskrattet, den revolutionära lusten i att ständigt arbeta, destruera, bli till, ständigt och dagligen släppa in världen i sitt huvud och i sin kroppslighet.
Ett varningens ord till den som tror han är smart.

Textreferenser: Karl Marx, Theodor Adorno, Max Horkheimer,           Paul Virilio, Michel Foucault, Jean Baeudrillard, Immanuel Kant,   Jacques Lacan, Stefan Jonsson, Noam Chomsky, Göran Sonnevi, Gayatri Spivak, Fredric Jameson, Gilles Deleuze, Thomas Bernhard, William S Burroughs.