"Hannes Olsson framförde monologen med en sådan

hetta och intensitet att många höll på att ramla av stolarna.
Delete både roar och oroar genom sina klockrena satiriska
beskrivningar av mötet mellan den unge medborgaren och
makten, mellan den arbetslöse och den tryggt anställde,
mellan det önskade och den goda viljans frustration över
att inte kunna eller få göra mer, mer. Hur drivet att göra

något positivt snabbt förvandlas till destruktivitet..

Monologen är värd att uppleva och samtala kring.

Den rör en central frågeställning inför sekelskiftet:

Kommer jag att behövas eller?"

- Leif Linde, generaldirektör, Ungdomsstyrelsen