“Monologen gjorde det mycket tydligt, det vi alla kanske innerst inne vet men inte vill kännas vid; vårt levnadssätt påverkar jorden och dess resurser på ett negativt sätt och det går allt snabbare.
Den belyser en människosyn som jag tror blir allt vanligare i dag, precis som vi förbrukar jorden förbrukar vi också människor. De som faller utanför ramarna, som inte följer normen, vill vi helst inte kännas vid. Vi tror att medicinering är lösningen på problemen; vi ser inte människors reaktioner som ett symptom på hur vi lever våra liv.
Monologen inger också hopp, det finns människor som reagerar, som vill göra någonting. Än finns tid att förändra, än finns möjligheterna. Vi måste våga se med öppna ögon vad vårt levnadssätt gör med naturen och också med oss människor: Människan är en del av naturen; när vi skövlar naturen skövlar vi också våra egna och andras liv; med vilken rätt gör vi det?
Ensam är det kanske svårt att göra något men tillsammans finns det mycket vi kan göra.”
- Marie Blommé, präst i Skinnskatteberg med Hed och Gunnilbo församling.
"Teatermaskinens monolog lyckades ta hål på den skyddande bubblan man går runt i."
- Vasiliki Tsouplaki, Vänsterpartiet
"Ett gripande och realistiskt inlägg i miljödebatten ..."
- Thomas Wihman, Miljöpartiet
" ... en tankeväckare för alla som vill överleva."
- Maria Lindelöf, Kristdemokraterna
"Den gav mersmak."
- Karl-Erik Andersson, Folkpartiet
